Nyss hemkommen efter vinterpromenad med svarta riensenschnauzern Zita till Saltsjöbaden, eller Solsidan där. Åter tog det exakt två och en halvtimme, vilket gör mer än en mil.
Hade sällskap en bit av en 77-årig f.d. tandläkare, som var väldigt trevlig och pratsam. Såg ut som en blandning mellan Al Franken och Alan Clark.
Vi pratade om Bjärehalvön och han berättade om hur han på 40-talet cyklat där och i Båstad sett Vgurra (dåvarande kungen alias Mr. G) spela tennis mot svenska eliten, som dock såg till att kungen fick vinna.
Vid Ravinvägen tog vi farväl och tackade för trevlig samvaro.
På hemvägen vid "de elva kvigornas hage" (elva kvigor som alltid lommade fram mot staketet i somras när jag gick förbi med Ture och Tyra) såg jag en räv som kilade omkring lite som Ulf Thoréns
klassiska TV-rävar, men inte på ett isflak utan under tre par elledingar. Kändes stort. Tackade Gud.
Samtidigt tittade solen fram borta vid horisonten.
