Het gröt

Tidigare invandringsvågor medförde inga
invandringsdebatter. Mycket tack vare att det uppstod inga finska,
wallonska, baltiska, judiska, ungerska, jugoslaviska, eller grekiska getton. Så vad skulle man då debattera om?

Men nu är det inte så. Något har förändrats. Invandring och integrationsproblem är den stora samhälliga heta gröt runt vilken alla tassar. Som inger alla etniska svenskar ångest.

Så när blev invandringen het gröt? Efter kuppen i Chile och flyktingarna därifrån?

Någon gång på 70-talet övergavs officiellt assimileringspolitiken, dvs. att man skulle försvenska invandrare. Det ansågs kränkande att försöka göra det, att brista i respekt för andras kulturer, att vara provinsiell och inskränkt.

Man blev rädd för att påminna om den vite missionären som tvingar naturfolk att bära kläder och att gå i söndagsskola. Jag skulle tro att man ansåg att ta seden dit man kommer bara gällde för vita västerlänningar på besök på andra kontinenter, men inte för besökare från andra kontinenter. De skulle bemötas med tolerans och förståelse - ja, rentav beundran i stort vad de än tog sig för.

O, så exotiskt. . . och överlägset allt svenskt!

Och som intellektuell var man naturligtvis förpliktigad att lära den obildade massan av landsmän att inte säga så, inte tycka si, utan tvärtom bejaka förändringarna. Och blev det problem där de svenska prållarna bodde, så skulle man påminna dem om pizza, kebab, indisk mat och. . . ja, etnisk mat.

Att få dem att dansa salsa och gå på Reorient samt hyra iranska filmer är förstås för mycket begärt.
Salsa dansar bara frånskilda medelålders Kerstin Thorvall-kopior och Re-Orient besöker bara självbelåtet leende besserwissrar i tyska terroristglasögon och tjugo poäng i lingvistik. Jo, de dansar erbarmligt illa också, de med tjugo poäng. Männen som om de satt fast med ena fot i marken och försökte ta sig loss utan att någon märker det, kvinnorna som om de hade myror i brallorna.

Det finns ytterligare en faktor, förutom självplågeriet, som lett till dagens problem. Mängden invandrare. Blotta mängden från u-länder med andra seder och annan religion var dömt att leda till integrationsproblem. Det inser nog de flesta, men det är ändå tabu att säga det.

Liksom att saken förvärrades av att man inte fick kräva att invandrarna skulle försvenskas. Eller åtminstone europeiseras.

Än mer problematiskt är att så stora delar av de invandrade är muslimska trosbekännare. Det har lett till att konflikten mellan palestinier och judar har förts över till det europeiska fastlandet. (Ja, inte bara mellan palestinier och judar, utan även mellan ett judiskt fotbollslag och ett somaliskt (!) i St. Eriks-cupen. En del av somalierna hade ropat "död åt judarna", "leve Palestina" och "krossa sionismen".
Närmare information! )

Det har också lett till att den gamla konflikten mellan kristendom och islam blossat upp. Via invandringen så har islam börjat kräva anpassning av omgivningen i de kristna länderna eller f.d. kristna länderna i dels religionsfrihetens, dels i mångfaldens namn.

Islam har konserverats intakt under århundrandena, emedan kristendomen gradvis förändrats eller urvattnats till meningslöshet sen 1700-talet. Därför är det lätt för muslimska intellektuella att driva krav på att västerlänningar skall anpassa sig till de muslimska invandrarna i stället för tvärtom.

Och de har varit framgångsrika. De utnyttjar att staten i en modern demokrati skall vara neutral i religiösa spörsmål till att få slut på traditioner som har sitt ursprung i kristendomen. Till exempel så har man i Storbritannien förbjudit utdelandet av varma bullar med kors på i skolorna under påsken.

I det katolska Italien har uppstått debatt efter muslimska krav om att ta bort alla kors på väggarna i skolor och offentliga byggnader.

I Sverige har Diskrimineringsombudsmannen ifrågasatt förekomsten av adventsstakar på arbetsplatser, eftersom de kan upplevas kränkande av judar och muslimer.

Sigtuna kommun har bestämt att även icke-muslimska elever skall ha ledigt i samband med muslimska högtider.

Man har börjat utarbeta nya polisuniformer som man kan bära slöjor och turbaner till.

Man har gjort avkall på krav om att öronen skall synas på fotona på körkort, eftersom muslimska kvinnor måste täcka hår och öron med en slöja.

Därmed har principen om likhet inför lagen åsidosatts. Igen. Låt oss inte hyckla med att den alltid gjort det. Av diverse skäl. Man har ansett att andra värden vägt tyngre.

Till exempel så har man tillåtit judar och muslimer att omskära sina gossebarn. Dock har man i Sverige till skillnad från i många andra europeiska länder förbud mot judisk kosher- och muslimsk halalslakt, eftersom det ansetts strida mot djurskyddslagen.

Med tanke på den växande muslimska befolkningen, så är det nog bara en tidsfråga innan det förbudet också upphävs.

Ja, ganska snabbt håller Sverige på att bli mer muslimskt.

Är det något som majoriteten av svenskarna önskar? Hur förklarar man att varannan svensk vill att vi tar emot färre flyktingar? Inser någon hur stor potentialen för ett nytt parti därmed är?

Ja, tar man hänsyn till EMU-valet och Junilistans framgång, och blickar utöver den europeiska kontintenten, full av folkligt missnöje med dels EUs klåfingrighet, dels flyktingpolitiken, så inser man att det tillreds en häxbrygd.

Allt går för snabbt och sänder skälvningar genom samhällskroppen. Men detta nonchaleras av våra politiker och opinionsbildare. Istadigt vägrar de kompromissa med verkligheten. De sätter ideologi framför verklighet. Om kartan inte stämmer med terrängen, så följer de kartan.

Det kan aldrig sluta väl!