Gräsänkling blues II

Vaknade kl. 13.00.

Frukost, DN och Internet. Ut vid 3-halv-4. Tog bilen till Älta grusgrop. Sedan de 4 kilometrarna med min mini-boxer, Tyra. Landskapet tillhör Erstavik slott. Som att gå i en oljemålning eller akvarell. Böljande fält med öar av skogsdungar, skirt gröna.

Tillbaka vid bilen halv-5. Centrum bankomat 500 spänn. In på ICA. Knorr och PAL till Tyra. Skinksnitslar, finkrossade tomater, oregano, lättyoghurt, nudlar, äpplen, makrillburkar (förpackning om 3 st), PAL-längd, knorr, etc.

Jag klädd i gråa joggingbrallor, ljusbrun tröja med mörk krage, mörkblå jeansjacka under mörkblå regnjacka med huva (köpt förra året på Stadium). På fötterna ljusgröna gympadojjor. Kvinnor och män tittar på mig granskande. Utgår från att det beror på rätt hårlängd och klädsel. Orolig en kort sekund för att det kanske beror på att en snorkråka hänger ut från näsan. Känner efter. Så är icke fallet.

Kassörskan (Malin enligt namnbrickan) flashar mycket med sina vackra vita tänder varje gång hon tittar på mig. Undrar om hon gör så mot varje kund eller enbart mot mig?

Därefter biblan där jag vägras låna ett par filmer. Gamla "Hets" med Stig Järrel. Och "Amadeus" av Milos Foreman. "Man" på slutet. Jude? Saknar leg. Därför får jag inte låna, vilket tvingar mig till "Godissvampen". Normalt hyr jag film inne på No 1 Video på Götgatan, sen maj 1999, då min förra boxertik Lizzie, bokstavligen dog i det rum jag skriver detta i mina armar. Höll på att bli knäpp.

Nå, när jag inte orkar sträckan Tyresö-Södermalm, hyr jag på "Godissvampen". Jag åker även dit med mitt barnbarn André och spelar flipper. Tycker om personalen där - precis som på No 1 Video.

Och de tycker om mig. Naturligtvis. Finns det någon som hyr fler filmer per år på No 1 Video än jag? Utan att vilja hävda mig, så tvivlar jag på det.

Nu försökte jag hyra "Mystic River" (osäker om den heter det) på "Godissvampen", men "G
ym-Micke"(ägare av "Flex" där jag tränade somrarna -96 och -97) hann före. Köpte istället för 110 spänn älskingsklassikern "Key Largo"/"Stormvarning utfärdad". The film of my life. Såg den på tv första gången ca 1960. När jag var elva.

Farsan vet vad det är för film. Ärvt det här abnorma filmintresset av honom och mamma.

Johan Hakelius prisade nyligen "Key Largo" i en krönika i AB.