Eat my shorts!

Snälla psykopater, finns dom?

Ibland tvekar jag inför att skicka ett mail eller publicera en blogg, men så händer det att jag tänker "fuck my varningsklocka!", bara för att det jag skrivit är roligt eller kreativt och så klickar jag på skicka/send/ok.

Och, nota bene, det har hittills inte lett till någon uppsagd bekantskap eller skäll - vilket jag ibland oroat mig så mycket för, att jag inte vågat öppna vissa svarsmail eller titta på vilka kommentarer en artikel eller ett debattinlägg fått.

Så min oro kanske mer tyder på ett paranoidiskt drag (till vilket jag måste instämma med ett äppelkäckt "guilty as charged"!) än på en godartad form av psykopati.

(- Bör jag publicera detta?
- Ja, för tusan.
- Men tänk om jag gör bort mig?
- Äh, en bra text är en bra text är en bra text!
- Tack, mitt sämre jag.
- Konst för konstens skull.
- Eller "art for art's sake, money for God's sake", som 10cc sjunger.
- Eller "l'art pour l'art", som grodorna säger.
- Mais, oui, Monsieur.)